Försöker

Jag försöker kämpa, försöker vara stark, försöker att inte bryta ihop totalt. Det är svårt och just nu är livet en enda stor hård kamp. Jag känner mig så oerhört ensam. Ingenting är roligt längre. Jag är inte hel som person längre och den som gjorde mig hel vill inte ha mig längre. Det gör så fruktansvärt ont. Jag hade allt jag nångonsin kunnat drömma om och på 2 sekunder rycktes allt, precis allt ifrån mig. Ska jag vara ärlig så förstår jag inte själv att jag orkar gå upp varje morgon, gå till jobbet och där låtsas som ingenting. Jag förstår inte att jag orkar överhuvudtaget. Jag antar att jag måste.

Imorgon ska jag åka till mamma & pappa. Det ska bli så himla skönt att få komma hem, där kan jag verkligen slappna av och bara ta det lugnt.
Har inte bloggat så mycket på senaste tiden och mindre lär det bli nu när jag ska flytta för då kommer jag inte ha tillgång till någon dator och inte ha råd att köpa någon på väldigt länge. jag grämer mig inför alla utgifter. Måste köpa en massa saker till lägenheten och så har man räkningar och så julklappar som måste köpas som jag inte har en aning om hur jag ska ha råd med. Vet inte hur det här ska gå, kommer knappt ha några pengar över att göra nåt roligt för längre.
Inte mitt roligaste inlägg men inget i mitt liv är roligt just nu så...

/En olycklig Frida.