New look!

Vad tycker ni? Ganska nöjd själv. Har ju gjort någon förändring i alla fall. Har svårt att veta hur jag skulle vilja göra min blogg riktigt personlig. Vill att den ska se ut som jag är som person. Kommer väl på nåt så småningom.
Idag har jag varit och simmat 1km, känner mig så nöjd med mig själv efteråt. När jag kom hem lagade jag lax och sallad. Mums!
Har bara kollat på tv och film resten av kvällen. Lånade "Sommaren med Göran" av Jim, den var faktiskt bra. Alla som har sett den säger att den är dålig så jag hade inte så stora färväntningar men jag tyckte om den. Såg "Upp" från Pixar med Tobias när jag var hemma förra veckan. Den var verkligen bra men väldigt sorglig.
Har sån fruktansvärd träningsvärk i armarna, antar att det är från all snöskottning hos mamma & pappa.
Träffade min jobbcoach i tisdags för första gången, känns bra. Tror jag kommer få mycket hjälp och stöd av henne. Man får ju liksom hjälp och se allt man kan göra. Det är inte bara att söka en massa jobb utan man kan göra det till så mycket mer än så. Har sökt ännu fler sommarjobb nu och registrerat mig på Manpower. Ska sätta mig med det lite sen igen tänkte jag.
Annars händer det inte så mycket just nu. Famliy House öppnar upp här igen idag, känns tungt. Hade varit skönt att ha ett jobb. Trodde jag var omtyckt och gjorde ett bra arbete där men jag måste ju haft fel tydligen.. När dom inte vill ha en tillbaka känns det så. Samtidigt så ska jag ändå flytta men man hade ju kunnat ha jobbet tills man skulle flytta i alla fall. Då hade man inte behövt gå med en klump i magen för all oro om pengar hela tiden.
Jag la till Annas nya blogg här förut också. Jag vill inte sluta läsa hennes blogg, hon har funnits i 4 år av mitt liv, jag vill fortsätta följa hennes. Hon har betytt så mycket för mig så jag vill inte bara släppa henne. Genom hennes blogg kan jag läsa och följa henne på avstånd, utan störa. Jag bryr mig om henne och det är roligt att veta vad som händer i hennes liv fortsättningvis.
Nä nu ska jag ta och krypa ner i sängen. Imorn ska jag tvätta, redan vid 7. =S Det var ont om tider men det går ändå. Ska försöka komma ut och gå en sväng också.
God natt! /Fridis

Funderar

Funderar på att lägga ner den här bloggen och skapa en ny. Jag vill inte ha kvar någonting från tiden som påminner. Samtidigt så vill jag ju ha kvar inläggen som jag har skrivit. Det är ändå minnen som jag vill minnas. Är man bara trashig om man behåller den? Jag vill både glömma och minnas. Jag vet inte hur jag vill.. Tror jag ska lägga ner att läsa Annas blogg. Missförstå mig inte, det är inget fel på varken Anna eller hennes blogg men jag klarar helt enkelt inte av att läsa vissa saker coh det är klart att Anna får och ska skriva vad hon vill i sin blogg för det är ju hennes! Så självklart är det jag som ska backa tillbaka. Jag önskar jag kunde skriva allt jag skulle vilja skriva, allt jag vill ni ska veta men det går inte. Men om jag skrev så skulle ni förstå varför det är svårt för mig allting. Du säger en massa saker som inte spelar någon som helst roll i slutändan och då förstår jag inte varför du skulle säga det från allra första början. Gör det inte svårare för mig än vad det redan är.
Jag vill åka till en plats där jag inte minns, där jag kan glömma allt tills det känns okej att tänka på alla minnen igen utan att alltid få tårar i ögonen. Jag vill hitta någon, jag vill älska och känna mig älskad tillbaka. Just nu känns det som att jag är dömd till att leva ensam. Ibland önskar jag att jag aldrig fått känna på någonting utav det vi hade tillsammans. Om jag inte fått känna det så skulle jag inte veta hur det känns och då skulle jag inte sakna det så fruktansvärt mycket som jag gör nu. Tror inte att det är just dig jag saknar längre utan det är att ha någon överhuvudtaget. Jag har nog kommit längre än vad jag tror själv med att komma över dig. Jag skulle vara rätt så blåögd om jag fortfarande älskade dig efter allt som......
Jag vill börja om på nytt någon helt annan stans, där jag inte känner någon och ingen känner mig, skapa nya minnen med nya människor, glada minnen inte ledsna som bara finns i huvudet just nu. Det värsta är att jag den utbildning som jag vill gå finns i Kalmar, alla kommer tro att jag flyttar dit för att du gör det. Jag vill inte bo nära dig, vill inte påminnas, vill inte bo nära er, vill inte ser er gå hand i hand. Jag vill flytta en bit bort som man slipper höra talas om er, om erat liv tillsammans. Jag vill skapa ett nytt liv, mitt egna liv. Träffa en ny kille allt dela mitt liv med och som vill dela allt i sitt liv med mig. Jag önskar att jag får göra det någon gång.
Jag är tacksam för att jag har min familj som jag värdesätter och älskar oerhört mycket. Samtidigt ska man inte vara alltför bitter för det finns såå många människor som har det fruktansvärt mycket värre än vad jag har det. Jag tror att jag blivit väldigt ödmjuk av allt det här. Ena stunden har man pojkvän, boende, fast (!) arbete, ja man har allt man kan önska sig helt enkelt för att sedan i den andra kan allt, precis allt ryckas ifrån dig och du står där ensam och undrar vart du ska ta vägen. Ta vara på det ni har erat liv.
Allt kanske sker av en anledning ändå? Hade det här inte hänt så hade jag aldrig "träffat" dig, du får mig glad och du har en helt underbar personlighet. Är tacksam för att jag fått "träffa" dig. Jag hoppas vi träffas i verkligheten någon gång, längtar efter det och det verkar du också göra.

On my one

Har så himla tråkigt och känner mig så ensam.
Det är lördag. Många andra har någon att vara med, en del står i duschen för att komma ett steg längre mot att bli färdig till kvällens party, en del är i affären och handlar in godsaker till myskvällen och laddar inför Melodifestivalen med allt vad det innebär.
Och jag, jag sitter här och tänker och tänker. Vill helst bara gå och lägga mig och sova tills ja, jag vet inte när.. Vill glömma att jag är själv, att jag kommer sitta framför Melodifestivalen helt själv ikväll, det har aldrig hänt förut och man hoppades väl på att det aldrig skulle hända heller.

Jag har nog bestämt mig nu. På måndag säger jag upp lägenheten. Jag skulle aldrig klara av att leva på Socialen om jag inte har rätt till A-kassa som jag hade tänkt göra. Jag orkar inte med det. Det är jättebra att dom finns till för alla som behöver dom, men för mig skulle inte det fungera. Jag orkar inte gå i den här lägenheten och känna mig ensam dag ut och dag in längre.
Det enda val jag har nu är att flytta hem till mamma & pappa. Kommer förmodligen bryta ihop totalt men samma sak händer om jag bor kvar här, så vilket är bäst?
Bryta ihop och bo själv, ingen hör och ingen ser, eller att bryta ihop omgiven av sin familj?
Det känns som att mardrömmen fortfarande har ett grepp om mig, jag får aldrig vakna upp ur den. Allt som hänt under dom här 4 månaderna håller nog på att sjunka in nu, sakta men säkert.
Känner mig bara tom och helt svart inombords. Kan ingen ta mig till en helt ny plats där jag inte har ett enda minne att relatera till? Där jag bara kan skapa nya och glömma dom jag har nu för jag vill inte komma ihåg det som bara gör ont. Det skulle vara väldigt skönt.

Nästa helg är det Alla hjärtans dag till råga på allt. Alla hjärtans jälva skitdag som Magnus Betnér säger, precis så är det.

Det skulle vara grymt gott med en pizza ikväll men då går jag väl upp i vikt igen och dessutom förtjänar jag knappt en när jag bara sitter och tycker synd om mig själv.
Nu ska jag gå och ta ett bad, det piggar upp förhoppningsvis.