Funderar

Funderar på att lägga ner den här bloggen och skapa en ny. Jag vill inte ha kvar någonting från tiden som påminner. Samtidigt så vill jag ju ha kvar inläggen som jag har skrivit. Det är ändå minnen som jag vill minnas. Är man bara trashig om man behåller den? Jag vill både glömma och minnas. Jag vet inte hur jag vill.. Tror jag ska lägga ner att läsa Annas blogg. Missförstå mig inte, det är inget fel på varken Anna eller hennes blogg men jag klarar helt enkelt inte av att läsa vissa saker coh det är klart att Anna får och ska skriva vad hon vill i sin blogg för det är ju hennes! Så självklart är det jag som ska backa tillbaka. Jag önskar jag kunde skriva allt jag skulle vilja skriva, allt jag vill ni ska veta men det går inte. Men om jag skrev så skulle ni förstå varför det är svårt för mig allting. Du säger en massa saker som inte spelar någon som helst roll i slutändan och då förstår jag inte varför du skulle säga det från allra första början. Gör det inte svårare för mig än vad det redan är.
Jag vill åka till en plats där jag inte minns, där jag kan glömma allt tills det känns okej att tänka på alla minnen igen utan att alltid få tårar i ögonen. Jag vill hitta någon, jag vill älska och känna mig älskad tillbaka. Just nu känns det som att jag är dömd till att leva ensam. Ibland önskar jag att jag aldrig fått känna på någonting utav det vi hade tillsammans. Om jag inte fått känna det så skulle jag inte veta hur det känns och då skulle jag inte sakna det så fruktansvärt mycket som jag gör nu. Tror inte att det är just dig jag saknar längre utan det är att ha någon överhuvudtaget. Jag har nog kommit längre än vad jag tror själv med att komma över dig. Jag skulle vara rätt så blåögd om jag fortfarande älskade dig efter allt som......
Jag vill börja om på nytt någon helt annan stans, där jag inte känner någon och ingen känner mig, skapa nya minnen med nya människor, glada minnen inte ledsna som bara finns i huvudet just nu. Det värsta är att jag den utbildning som jag vill gå finns i Kalmar, alla kommer tro att jag flyttar dit för att du gör det. Jag vill inte bo nära dig, vill inte påminnas, vill inte bo nära er, vill inte ser er gå hand i hand. Jag vill flytta en bit bort som man slipper höra talas om er, om erat liv tillsammans. Jag vill skapa ett nytt liv, mitt egna liv. Träffa en ny kille allt dela mitt liv med och som vill dela allt i sitt liv med mig. Jag önskar att jag får göra det någon gång.
Jag är tacksam för att jag har min familj som jag värdesätter och älskar oerhört mycket. Samtidigt ska man inte vara alltför bitter för det finns såå många människor som har det fruktansvärt mycket värre än vad jag har det. Jag tror att jag blivit väldigt ödmjuk av allt det här. Ena stunden har man pojkvän, boende, fast (!) arbete, ja man har allt man kan önska sig helt enkelt för att sedan i den andra kan allt, precis allt ryckas ifrån dig och du står där ensam och undrar vart du ska ta vägen. Ta vara på det ni har erat liv.
Allt kanske sker av en anledning ändå? Hade det här inte hänt så hade jag aldrig "träffat" dig, du får mig glad och du har en helt underbar personlighet. Är tacksam för att jag fått "träffa" dig. Jag hoppas vi träffas i verkligheten någon gång, längtar efter det och det verkar du också göra.