On my one

Har så himla tråkigt och känner mig så ensam.
Det är lördag. Många andra har någon att vara med, en del står i duschen för att komma ett steg längre mot att bli färdig till kvällens party, en del är i affären och handlar in godsaker till myskvällen och laddar inför Melodifestivalen med allt vad det innebär.
Och jag, jag sitter här och tänker och tänker. Vill helst bara gå och lägga mig och sova tills ja, jag vet inte när.. Vill glömma att jag är själv, att jag kommer sitta framför Melodifestivalen helt själv ikväll, det har aldrig hänt förut och man hoppades väl på att det aldrig skulle hända heller.

Jag har nog bestämt mig nu. På måndag säger jag upp lägenheten. Jag skulle aldrig klara av att leva på Socialen om jag inte har rätt till A-kassa som jag hade tänkt göra. Jag orkar inte med det. Det är jättebra att dom finns till för alla som behöver dom, men för mig skulle inte det fungera. Jag orkar inte gå i den här lägenheten och känna mig ensam dag ut och dag in längre.
Det enda val jag har nu är att flytta hem till mamma & pappa. Kommer förmodligen bryta ihop totalt men samma sak händer om jag bor kvar här, så vilket är bäst?
Bryta ihop och bo själv, ingen hör och ingen ser, eller att bryta ihop omgiven av sin familj?
Det känns som att mardrömmen fortfarande har ett grepp om mig, jag får aldrig vakna upp ur den. Allt som hänt under dom här 4 månaderna håller nog på att sjunka in nu, sakta men säkert.
Känner mig bara tom och helt svart inombords. Kan ingen ta mig till en helt ny plats där jag inte har ett enda minne att relatera till? Där jag bara kan skapa nya och glömma dom jag har nu för jag vill inte komma ihåg det som bara gör ont. Det skulle vara väldigt skönt.

Nästa helg är det Alla hjärtans dag till råga på allt. Alla hjärtans jälva skitdag som Magnus Betnér säger, precis så är det.

Det skulle vara grymt gott med en pizza ikväll men då går jag väl upp i vikt igen och dessutom förtjänar jag knappt en när jag bara sitter och tycker synd om mig själv.
Nu ska jag gå och ta ett bad, det piggar upp förhoppningsvis.