Trögfattad?

Jag måste vara väldigt trögfattad för jag fattar inte varför jag förtjänar att ha det såhär. För ungefär 2 veckor sen kändes allt förutom att man blev arbetslös verkligen som att det höll på att vända för mig. Kände som att jag var starkast i världen och kunde klara allt som var i min väg, och att komma över exet skulle inte bli så svårt nu. Började prata med en trevlig kille som fick mig känna mig glad och lycklig som jag inte känt sen jag vet inte när. Sen kom första bakslaget, fick reda på en massa saker som undanhållits för mig trots löften till varann att berätta om nåt sånt hät skulle hända. Kul för dig, visst - Kul för mig? Skulle inte tro det. Mina ben som jag nyss lyckats resa mig på slogs undan fortare än kvickt och mitt hjärta bara vreds om flera varv - igen. Jag lyckades hålla mig stark, tänkte att han inte är värd min kärlek och inte mina tårar heller för den delen om man sårar någon så djupt. Även killen som jag börjat prata med var till en stor tröst och hjälpte mig genom det värsta. Men självklart var det för bra för att vara sant - det är ju mitt liv vi pratar om. För idag kom andra bakslaget som jag inte ens orkar skriva om - ni skull inte förstå. Kan väl säga att killen som fick mig att må bra inte får mig att må så bra längre. Jag vill bort, dit jag kan glömma, jag vill inte komma ihåg något av den här skiten. Det hjälper inte hur mycket man än försöker, hur stark man än är, hur positiv man än är det slutar ändå bara i tårar för min del. Jag har inga krafter till att försöka mer med.

Ge inte upp

Jag måste sluta gräva ner mig, ingenting blir bättre av det. Jag vill börja om på nytt någonstans, skulle bara vilja känna att jag har styrkan till det. Jag vill verkligen flytta till någon större stad och börja plugga men har så svårt att veta vad jag vill plugga till. Dessutom måste jag ju börja med att läsa upp lite betyg på Komvux annars skulle jag aldrig komma in någonstans. Undrar bara hur det skulle gå för mig att flytta någonstans där jag inte känner någon, är ju så blyg när jag träffar nya människor. Men det skulle vara riktigt kul att flytta någonstans där man skulle trivas och träffa nya vänner. Jag vill börja ett nytt liv med en massa möjligheter. Precis som min äldsta vän sa till mig "Det öppnas nya dörrar för dig nu Frida". Jag har bara inte tänkt på innebörden förrän nu. Jag ska klara mig i genom det här, det bara är så. När man någon gång i sitt liv är lycklig igen så kommer man tänka tillbaka på den här perioden och tänka "Fasen vad dåligt jag mådde då men jag klarade mig i genom skiten, jag klarade mig i genom det. Önskar bara att jag skulle få känna mig lycklig väldigt (!) snart igen för jag orkar inte känna mig såhär ledsen och deppig längre nu. Jag vill få ny kraft och energi att börja leva det liv som en tjej i 20-års åldern ska göra, inte sitta hemma och deppa! Ska försöka att göra det bästa. Kram på er!
Over and out / Frida.

Arbetslös

Jobbade sista dagen idag. Fortsatte inventera som vi började med igår. Det var meningen att vi skulle ha öppet måndag & tisdag också men igår när Angelika pratade med Advokaten när vi hade öppnat så han att vi skulle stänga igen när vi hade fått ut alla kunder och sen börja inventera, vi blev nästan klara men bestämde att vi skulle fortsätta idag istället. Framåt eftermiddagen var inventeringen färdig. Då började jag klä av och ta ner skyltdockorna, julpyntet och konkursutförsäljningsskyltarna. Lämnade in nyckeln också, det kändes så himla sorgligt. Man kan inte tro att det är sant. Jag är arbetslös igen, jag sitter i lägenheten jag flyttade in i för drygt en månad sen som jag inte har råd att betala hyran för längre. Jag har inget annat val än att flytta hem till mamma & pappa även om det tar emot nåt enormt. Missförstå mig inte alla ni som tycker jag ska vara positiv men låter det som att det är lätt att vara det just nu? Menar ni att ni skulle kunna vara positiva även om det hade hänt er såhär mycket skit på en och samma gång? En del säger att det finns en mening med allt som händer. Jag skulle väldigt gärna vilja veta meningen med att gå och må såhär dåligt? Att inte ha en aning om vad man vill med sitt liv, att inte ha en aning om hur man ska kunna komma över sitt ex, att inte veta vad man ska göra, vilket val som är bäst för en själv. Om jag flyttar nu så går mitt körkort förlorat, som jag redan har lagt ut flera tusen på men skulle jag bo kvar här så får jag antagligen leva på Soc och då skulle jag ändå inte ha pengar till att fortsätta ta körkort. Jag vet inte vad jag ska ta mig till eller vad jag ska göra. Jag måste nog bort härifrån, bort från alla minnen, från alla gemensamma minnen. Jag måste nog bort från dig, jag måste glömma dig, glömma vad jag kände för dig, glömma allt det vi hade, glömma alla våra framtidsplaner för dom finns inte längre. jag måste bort, bort från stället där man då och då ser husen vi var och kollade på tillsammans, glömma din familj som inte längre är min. Men jag kommer alltid att minnas dig och din familj och det kommer att göra väldigt ont att tänka tillbaka på dig och dom. Önskar man kunde få elchocker så man glömmer 4 år av sitt liv och slipper minnas allt som gör så fruktansvärt ont. Jag vill inte ha ont längre, vill inte älska dig längre, har försökt att inte älska dig men det är svårt. Mitt hjärta kommer alltid att ha ett ärr kvar. Jag är inte säker på om jag vill älska någon igen, om jag vill släppa in någon så nära igen. Smärtan att bli dumpad gör det inte värt det. Det bästa är nog att bygga upp muren runt hjärtat som aldrig någonsin ska rivas av någon.

Vet inte hur jag ska kunna

Jag vill vara positiv men det är svårt. Jag skulle vilja kunna se in i framtiden, det skulle vara lättare om man visste att man skulle ha nåt att glädjas åt då. Allt är ju ett enda stort mörker nu. Killen som jag älskar vill inte ha mig och förmodligen blir snart jag arbetslös. Jag undrar bara hur det ska gå för en loser som mig. Varför ser man allt som man hade när man har förlorat det och inte medans man har det? Jag säger det bara en gång: Ni har som har en pojk/flickvän var rädda om varandra, ta aldrig varandra för givet, respektera varandra. "You don´t know what you gut until you missin it a lot" / Erik Hassle. Jag önskar jag kunde få en ny chans, jag skulle göra allt jag kunde för att visa honom hur mycket jag älskar honom, hur otroligt mycket han betyder för mig. Jag skulle vara väldigt rädd om honom. Jag skulle kunna göra vad som helst för hans kärlek. Ni tycker säkert att jag är tjatig men jag måste få skriva och bearbeta. Men hur jag än gör så kommer jag nog aldrig att komma över honom. Han är den enda jag vill ha, utan honom kan det lika gärna vara. Jag väl leva ensam i hela mitt liv nu då. Min kärlek till honom kommer ALLTID att finnas i mitt hjärta. Jag kommer älska honom varje dag tills den dag då mitt hjärta slutar slå.

Har firat nyår hos mamma & pappa för första gången på 4 år. Det var inte roligt att inte vara bjuden någonstans....... Det var en konstig nyårsafton, jag menar inget som helst illa mot min familj men jag har varit med om roligare. Det var deprimerande. Vi lagade i alla fall god mat och hade trevligt men roligt - nej. Det hade varit skönt att vara på fest någonstans och bara supa bort allt jobbigt, allt som gör ont.
Imorgon ska jag åka hem tidigt på morgonen för att hinna till jobbet. Ledig på söndag, det kommer bli väldigt skönt. Nu ska jag titta lite på tv. Over and out/ Frida