Tom

Kan inte riktigt beskriva hur jag känner, har försökt att skriva ett inlägg hela helgen men det har inte gått.... Jag har inte vetat hur jag ska skriva. Känner mig helt tom. Alla säger "Frida, jag fattar inte att du låter honom åka utan dig bara sådär gång på gång, jag själv skulle bli förbannad." Sanningen är gott folk att jag är förbannad, besviken och ledsen. Känner man sig älskad av den som man själv älskar när man blir lämnad hemma? Känner man sig älskad när inte ens sambo kan vänta med att resa när vi båda kan och har pengar? Skulle inte tro det. Jag känner mig så oviktig så ni förstår inte, jag har suttit och gråtit riktigt länge nu den här helgen. Vet ni vad det värsta är? Det värsta är inte att han åker utan att han inte förstår, inte ens försöker förstå hur det känns för mig. En del tycker nog att det inte är en sån stor grej, men det tycker jag.
Ibland tvivlar jag på att vi vill samma saker här i livet och vill man inte det blir det svårt att leva tillsammans... Jag vill gärna skaffa hus, ha ett jobb som man trivs med (vilket jag har) och skaffa barn inom en snar framtid. Antar att jag är rätt tråkig för min ålder som redan vill ha ett "Svensson liv" men det är det jag vill, frågan är om du vill samma sak? Ibland känns det inte så, speciellt i ett sånt här läge. Ni som säger att ni själva skulle bli förbannade och inte skulle tolerera det här vill jag bara säga att det är ingen idé att bli förbannad, det är ingen idé att gråta och säga "Älskling jag vill inte att du ska åka" för det hjälper inte ändå. När man är sambos så tycker jag ändå att man är två, man är inte ensam längre, det är en person till i sitt liv att respektera och ta hänsyn till. Jag skulle aldrig komma på tanken att resa utan Jim och det står jag fast vid. Nör jag åker utomlands för första gången vill jag upleva allt nytt med den som jag älskar för det är verkligen något speciellt med att uppleva nya saker tillsammans med den man älskar. Men det är tydligen inte lika speciellt för andra... Det är svårt för mig det här, jag vet inte hur jag ska hantera det och jag vet inte hur jag ska tolka det hela heller... Betyder jag något för dig eller är jag bara någon sorts trygghet när du känner att du behöver den? Jag känner mig förvirrad. Min uppfattning är att man inte sårar dom man älskar med flit men nu har jag blivit sårad på grund av detta 3 gånger. Den gången vi inte bodde ihop räknas inte för det är en helt annan sak när man inte bor ihop men NU gör vi det och ändå händer det. Självklart ska Jim få åka ut och resa om han vill det men varför kan inte detta göras med mig? Varför är det så bråttom? Varför går det inte vänta tills vi båda kan åka? Varför vill han inte uppleva allt nytt med mig? Jag förstår ingenting. Inte ens en enda present hade han med sig hem, något litet hade jag nog förväntat mig i alla fall. Om han nu vill ut och resa och inte vill vara "bunden" av att vänta tills jag också kan åka då kanske han skulle vara singel så JAG slipper bli sårad fler gånger? Jag älskar Jim av hela mitt hjärta och har aldrig kännt såhär för någon annan innan men jag vill känna att Jim känner likadant.. att jag faktiskt betyder nåt. Det är inte lätt att känna det när han gör såhär.
Det där var skönt, att äntligen få det ur sig! Nu kan jag somna utan att tankarna bara mal och mal i huvudet. Imorn är jag ledig måste sova nu så jag får allt som behövs göras gjort då. God natt / Gnällkärringen