Ingenting är som förut

Precis så är det. Ingenting är som förut längre. Det är väldigt tungt vissa dagar, andra känns det som om det till och med inte betyder någonting längre. Nu när det börjar närma sig Jul och Nyår så känns det verkligen att ingenting kommer att vara som det varit i 4 år nu. Jag kommer inte fira Jul eller Nyår med någon utav dom som man har firat med alla dom här åren. Det är förbaskat sorgligt. Speciellt för att man kommit en del av dom så pass nära att man aldrig kommer att glömma dom, någonsin. Dom kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta, men inte på det sättet jag vill, inte på samma sätt som förut för det går inte. Den plasten tillhör ju alltid Jims flickvän och det är jag ju inte längre. Usch, nu blev det jobbigt.... Anna, Jims syster kan ju t.ex inte bli mer än min vän nu, förut kände jag ibland att hon var som en storasyster jag aldrig har haft. För inte prata om Åsa, hon är en väldigt viktig person för mig men hon kan också bara vara en vän. Jims familj överhuvudtaget saknar jag något fruktansvärt. Jim och jag har redan börjat tappa kontakten rejält och jag visste att det skulle bli så, fast han så gärna ville att vi skulle vara vänner så är det väl något man bara säger för att det låter bra. Jag vill ju alltid ha Jim i mitt liv, jag ville verkligen på fullt allvar bli gammal tillsammans med honom, ett familjeliv med allt som hör till. Allt i mitt liv är väldigt tungt just nu, inte bara kärlekslivet. Ibland när man inte tror att det kan bli värre så blir det det i alla fall. Hur många gånger man än ställer sig frågan "Varför?" Så får man inget svar ändå.
Just nu känns det som att det varken blir en bra Jul eller ett bra Nyårsfirande för min del för ingenting är som jag skulle vilja att det var. Jag har inte ens någon nyårsfest att gå till.
// Frida