Arbetslös

Jobbade sista dagen idag. Fortsatte inventera som vi började med igår. Det var meningen att vi skulle ha öppet måndag & tisdag också men igår när Angelika pratade med Advokaten när vi hade öppnat så han att vi skulle stänga igen när vi hade fått ut alla kunder och sen börja inventera, vi blev nästan klara men bestämde att vi skulle fortsätta idag istället. Framåt eftermiddagen var inventeringen färdig. Då började jag klä av och ta ner skyltdockorna, julpyntet och konkursutförsäljningsskyltarna. Lämnade in nyckeln också, det kändes så himla sorgligt. Man kan inte tro att det är sant. Jag är arbetslös igen, jag sitter i lägenheten jag flyttade in i för drygt en månad sen som jag inte har råd att betala hyran för längre. Jag har inget annat val än att flytta hem till mamma & pappa även om det tar emot nåt enormt. Missförstå mig inte alla ni som tycker jag ska vara positiv men låter det som att det är lätt att vara det just nu? Menar ni att ni skulle kunna vara positiva även om det hade hänt er såhär mycket skit på en och samma gång? En del säger att det finns en mening med allt som händer. Jag skulle väldigt gärna vilja veta meningen med att gå och må såhär dåligt? Att inte ha en aning om vad man vill med sitt liv, att inte ha en aning om hur man ska kunna komma över sitt ex, att inte veta vad man ska göra, vilket val som är bäst för en själv. Om jag flyttar nu så går mitt körkort förlorat, som jag redan har lagt ut flera tusen på men skulle jag bo kvar här så får jag antagligen leva på Soc och då skulle jag ändå inte ha pengar till att fortsätta ta körkort. Jag vet inte vad jag ska ta mig till eller vad jag ska göra. Jag måste nog bort härifrån, bort från alla minnen, från alla gemensamma minnen. Jag måste nog bort från dig, jag måste glömma dig, glömma vad jag kände för dig, glömma allt det vi hade, glömma alla våra framtidsplaner för dom finns inte längre. jag måste bort, bort från stället där man då och då ser husen vi var och kollade på tillsammans, glömma din familj som inte längre är min. Men jag kommer alltid att minnas dig och din familj och det kommer att göra väldigt ont att tänka tillbaka på dig och dom. Önskar man kunde få elchocker så man glömmer 4 år av sitt liv och slipper minnas allt som gör så fruktansvärt ont. Jag vill inte ha ont längre, vill inte älska dig längre, har försökt att inte älska dig men det är svårt. Mitt hjärta kommer alltid att ha ett ärr kvar. Jag är inte säker på om jag vill älska någon igen, om jag vill släppa in någon så nära igen. Smärtan att bli dumpad gör det inte värt det. Det bästa är nog att bygga upp muren runt hjärtat som aldrig någonsin ska rivas av någon.