Big girls don´t cry

Jag känner mig så fruktansvärt rastlös. Jag vill hitta på någon ting men hur kul är det att hitta på någon ting med sig själv? Jag hatar när jag känner mig såhär ensam, jag vill inte känna mig ensam men det vill väl ingen i och för sig.. Varför kan inte jag också hitta någon ny som alla andra gör? Jag vill känna att jag har någon vid min sida. Här är jag själv i stort sett hela tiden, jag gör allt i ensamhet. Alla mina kompisar har en partner, ingen är singel. Det gör det inte lättare. När man är hos någon känns det bara som man tränger sig på, som att man är i vägen för dom.
Tänker på när jag ska flytta hem.. Hur misslyckad kommer man inte känna sig att flytta hem igen när man flyttade hemifrån för nästan 3 år sen. Jag får panik bara jag tänker på att jag ska bo ute i skogen igen där den största händelsen på dagen är när Postbilen kommer. Jag kommer inte klara det, jag kommer bryta ihop. Något sommarjobb verkar man heller inte få, då då går det verkligen åt skogen. Gå där hela sommaren och inte ha nått jobb det skulle sluta i katastrof. Känns som jag är på väg ner i det där svarta hålet jag nyss tagit mig upp ur. Jag vet inte vad ska göra, jag tycker jag kämpar och kämpar men ändå så händer det inget.
Jag skulle bara vilja åka bort, åka till dig men för dig känns det som att det gör detsamma om vi träffas eller inte. Jag vill inte känna såhär, jag vill vara lycklig.
Ska försöka torka bort tårarna och gå bort och simma lite.