Ensamheten gör sig påmind

Haft en bra vecka. I måndags var jag hundvakt åt Lina & Ricke hemma hos mig. I tisdags var jag på möte hos min Jobbcoach och sen på info om sommarjobb inom vården i Emmaboda. Lite onödigt, vill absolut inte få sommarjobb här, dessutom det första dom gjorde var att tala om hur viktigt det är att ha körkort. Javisst men vad skulla jag dit för då? Vill ändå inte ha sommarjobb här, vill härifrån. Vill bo nära dom som betyder nåt, som jag känner jag betyder nåt för tillbaka. Känner mig bara ensam här, blir bara påmind om allt. Vill inte.
I onsdags kväll åkte jag in till Kalmar, till Lina & Ricke. Var hundvakt torsdag och fredag. Hon är så duktig lilla Enya, tror inte det är många valpar som är så pass duktiga som hon är. Men sen har hon ju en matte som vet vad hon sysslar med också. =) Det var så roligt att Lina inte gick så långa dagar i skolan då hann ju vi umgås med. =) I fredags åkte jag hem, kände mig rätt trött så gcik hem o lämnade väskan och sen gick jag köpte pizza och kollade på tv resten av kvällen. Igår gjorde jag inte så mycket förutom att jag gick en runda, kvällen blev lugn. Idag har det heller inte hänt så mycket. Gick en runda idag med, körde extra hårt idag, tog 5 min kortare tid. =)
När jag kom hem gjorde jag lite styrkeövningar också. Bara att köra på nu för jag SKA lyckas så är det bara, säger hon samtidigt som hon sitter med det kvarblivna lördagsgodiset.. Men jag är duktig i veckorna så jag kanske förtjänar det?
Annars börjar jag må rätt så bra. Tänker knappt på dig längre, känns bra. Väldigt bra! Ingen meningen med att ödlsa tårar och känslor på dig mer.
Dessutom har jag ju annat att tänka på.... Hehehe... Men jag är rädd, osäker och känslorna att inte räcka till är enorma. Det kommer väl sitta i ett tag framöver när man blivit så sårad antar jag. Jag försöker ta det sakta men säkert, det är det bästa. Jag har om inte helt så nästan kommit över dig, jag känner att jag saknar någon men inte specifikt dig utan "någon".
Jag hoppas jag hittar kärleken någon dag igen för när man väl hittat den finns det inga bättre känslor. Jag försöker klara mig själv och det går rätt så bra, trodde ärligt talat i början att jag inte skulle ta mig ur all den här skiten levande. Ger man sig själv tid att läka så tar man sig i genom det sakta men säkert.
Nä nu ska jag sätta på vid tvn. Ny säsong av parlamentet ikväll. =)
Over and out / Fridis