Ändring

Enhetschefen inom äldreomsorgen i Kristdala ringde förut idag. Frågade lite försiktigt om jag har körkort än men det har jag ju inte... Hon tyckte det blev lite krånligt för mig att arbeta i Hemtjänsten då och det förstår jag. Så nu ska jag jobba inne i huset. Jag har ingen aning om hur det kommer att gå för mig att jobba där i sommar, har alltid kännt att det skulle vara jobbigt och tärande att arbeta med människor som lider av Demens. Men jag hoppas att det kommer att gå bra och jag är så glad över att överhuvudtaget ha ett sommarjobb som jag är aboslut inte bitter. Jag ska verkligen spara så mycket jag kan av min lön så att jag kan ta ett körkort i höst medans jag pluggar. Det är såå enormt störande att jag började på Trafikskolan här och sen inte kunde fullfölja det. Räkande ut att jag har lagt ut ca. 7000 lax på något som inte ger någon nytta alls för man får ju börja om helt och hållet sen när jag börjar i Oskarshamn. En aning störande! Men samtidigt visste jag inte att det skulle bli såhär när jag skrev in mig och började. Det är riktigt surt att vara inne på sitt 22:a levnadsår och inte ha körkort. 50% eller ännu mer av alla jobb man har sökt och inte fått beror säkert på att man inte har körkort. Det blir så mycket krångligare att kunna få jobb utan körkort och jag förstår varför helt och hållet.
Hur som helst längtar jag verkligen tills den dagen jag tar mitt efterlängtade körkort när det nu blir!

Gick ner en sväng till centrum förut. Tänkte jag skulle gå till Guldsmedsaffären och fråga om dom pantar in ringar eller hur dom gör. Fick till svar att dom inte gör sånt här längre men pröva du i Kalmar. Ja jo visst men då måste man ju ta sig dit också.. Ja ja nu har jag ju frågat här i alla fall, får väl ta det någon gång när jag har möjlighet. Hade varit najs med pengarna man fått utav det just nu bara.
Det där lät rätt hemskt, att jag bara ser ringen som en tillgång i pengar. Samtidigt betyder den ju inget mer för mig längre. Men tänk vad lycklig man var den dagen när vi gick och tittade på ringar och beställde dom och när vi sedan gick och hämtade dom, ja då svävade man ju på små rosa moln. När vi sedan förlovade oss och skickade mms på våra fingrar till alla kände jag lycka som jag aldrig kännt någon gång i mitt liv som jag kände den dagen. Det kändes verkligen så rätt- då. That´s life I guess.
Nu vill man bara bli av med den så man slipper se den, slippa påminnas om allt. Jag vill aldrig mer förlova mig och aldrig aldrig gifta mig. Been there done that och det gick som det gick. Vem vet kanske jag ångrar mig en dag, kanske inte, det får framtiden utvisa helt enkelt.
Men nu ska jag laga middag!
Over and out// Fridis