Kämpa

Det är enda alternativet nu är att kämpa! Jag klarar mig i genom det här. Jag måste!
Jag satt och grät hela kvällen igår. Jag hade Jossan som sällskap på msn, hon hjälpte mig verkligen. Tack för att du finns för mig gumman. Du tar dig alltid tid till att lyssna och finns där när jag behöver någon.
Så fort jag skriver hur jag känner mig inombords tycker jag att jag bara sitter och gnäller men när jag pratar med Jossan och dig som jag pratade med igårkväll så säger ni att jag skriver mina känslor, det är inget gnäll. Jag har aldrig sett det ur den synvinkeln förut men det känns som alla tycker att man bara sitter och gnäller om hur jobbigt man har det. Men vissa dagar är väldigt jobbiga när man känner att man inte orkar mer, att man inte vill längre. Det är precis från dag till dag, ibland är det till och med så att jag kan sitta och gråta i några minuter och känna mig helt knäckt för att sedan känna mig som "vanligt" igen. Det är otäckt ibland... Jag har hört om andra som har haft det så och dom har det inte slutat så bra för då det gått väldigt fort när dom haft en "5-minuterssvacka".

Jag pratade med en person på msn igårkväll. Han hörde att nåt inte stämde, frågade hur jag mådde egentligen och att han lyssnade om jag ville prata. Jag drar mig alltid för sånt, speciellt om jag inte känner personen utan och innan. Men så delade han med sig av saker som verkligen inte säger till vem som helst och jag kände att vi kunde relatera till varandras känslor och då kändes så lätt. Jag skrev och skrev och tänkte nu tröttnar han nog snart. "Du får säga till om du tröttnar" skrev jag. "Fortsätt, jag läser ju" fick jag till svar. När jag fått ur mig allt som behövdes komma ut samtidigt som jag satt och astjöt så frågade han : Känns det bättre nu när du har "gnällt" som du kallar det? Det som du skriver är inget gnäll Frida, det är dina känslor.
Samtidigt kände jag "Varför mår jag ens dåligt, jag har inte varit med om nåt så hemskt som han har?" Och han sitter vid sin dator just nu har klarat sig i genom allt det där. Då är det klart jag klarar mig i genom det jag upplever också.
Det jag skrev till honom har jag inte delat med mig till någon annan över huvudtaget.
Ibland känns det som om jag skulle behöva gå och prata med en Psykolog men det känns verkigen inte som min grej på något sätt. Tror inte jag skulle få ur mig något där. Jag vet inte...
Det betydde såå mycket för mig att prata med dig igår, trodde inte att det fanns killar som du, som lyssnar på det viset men det är väl antagligen på grund av att du själv varit där du också.

Jag ska försöka ta en dag i taget och kämpa tills det känns som att man kommer att må bra igen.
Jag är otroligt tacksam för att jag har några som jag verkligen kan prata med.

Från dag till dag

Igår var en sån där bra dag. Hade verkligen jätteroligt.
Idag har varit en fruktansvärd dag en sån dag då man bara sitter och gråter och inte vet hur man någonsin ska kunna sluta.
Ingen ser och ingen hör. Ingen orkar bry sig.
Alla andra är så upptagna med att vara lyckliga så dom ser ingen som är olycklig. Missunnar inte mina nära och kära nånting över huvudtaget. Det blir bara så fruktansvärt svårt att se alla andra lyckliga när man själv är så olycklig men missunnar inte någon nånting.
Ibland vill man bara ta den lätta och enkla vägen istället för att ta den svåra och krångliga och inte veta när allt kommer kännas bättre igen, när man en dag vaknar och känner att man mår bra. Jag har kommit tillbaka till stadiet jag var i höstas. Äter knappt nånting när jag är själv. Härom dagen var jag helt skakis och då på kvällen kom jag på att jag inte ätit mer än frukost på hela dagen.


Du log mot mig en sista gång, du var så lugn som om du redan gett dig av. Du såg på mig att jag var rädd, hur kan man någonsin vara beredd? Jag fick låna en ängel som spred sitt ljus i mitt liv i varje andetag. Du togs bort från mig alldeles för tidigt.

Vill bara må bra. Känna att jag betyder nåt för någon.

Förtjänar

Jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna att bli behandlad illa av en del människor. Så fort jag försöker lita på någon, när jag börjar hoppas så blir jag alltid sviken. Jag orkar inte mer. Jag vill aldrig mer hoppas, jag vill aldrig mer tro. Det skadar en bara, det gör så fruktansvärt ont. Allt spelas upp, allt kommer tillbaka. Jag ser dig framför mig, hur du säger att det är slut. Jag ser dig gå och lämna mig bakom dig, stänga dörren och gå din väg. Kvar sitter jag, fullständigt knäckt. Det är inte själva grejen att just han dumpar mig för mina känslor för honom är bara vänskapskänslor nu mer. Utan jag är så rädd att det ska hända om och om igen, att jag blir lämnad på det här sättet fler gånger. Med tanke på hur jag mådde då i början när ingen såg, vet jag inte om jag varken skulle orka eller klara av att må så dåligt igen. Drömmer mardrömmar nästan varje natt om olika saker. Ibland om att jag blir lämnad av någon och sitter kvar helt själv. Härom natten drömde jag att jag blev väldigt illa misshandlad tills jag låg medvetslös. Vakande med ett ryck helt kallsvettig. Det är vid sådana tillfällen man verkligen saknar att ha någon brevid sig i sängen, som håller om en när man som mest behöver det. Jag skulle bara vilja sluta träffa på människor som bara sårar mig hela tiden. Det räcker nu. Har jag inte haft det jobbigt nog nu?

Imorn fredag ska jag följa med Åsa in till Kalmar, det ska bli väldigt skönt att åka någonstans särskilt med Åsa. Jag känner att jag verkligen kan prata med henne och vi har alltid så grymt kul ihop! Det kommer bli oerhört tråkigt att bo långt ifrån henne sen när jag flyttar men jag får komma hit och hälsa på henne och Pelle. Det är mycket tack vare dom två underbara människorna som jag har klarat mig ur allt det här. Jag så enormt tacksam för alla gånger som dom har ställt upp och tagit hand om mig! Dom känns som en extra familj för mig. Åsa är som storasystern jag aldrig har haft.
På lördag ska dom ha födelsedagsfest hemma hos sig, det ser jag verkligen fram emot! Jag ska ordna en liten överraskning som dom inte har en aning om vad det är, hoppas att det blir uppskattat!
Nu ska jag försöka sova så jag orkar upp imorn.
God natt!
Over and out// Fridis

Ändring

Enhetschefen inom äldreomsorgen i Kristdala ringde förut idag. Frågade lite försiktigt om jag har körkort än men det har jag ju inte... Hon tyckte det blev lite krånligt för mig att arbeta i Hemtjänsten då och det förstår jag. Så nu ska jag jobba inne i huset. Jag har ingen aning om hur det kommer att gå för mig att jobba där i sommar, har alltid kännt att det skulle vara jobbigt och tärande att arbeta med människor som lider av Demens. Men jag hoppas att det kommer att gå bra och jag är så glad över att överhuvudtaget ha ett sommarjobb som jag är aboslut inte bitter. Jag ska verkligen spara så mycket jag kan av min lön så att jag kan ta ett körkort i höst medans jag pluggar. Det är såå enormt störande att jag började på Trafikskolan här och sen inte kunde fullfölja det. Räkande ut att jag har lagt ut ca. 7000 lax på något som inte ger någon nytta alls för man får ju börja om helt och hållet sen när jag börjar i Oskarshamn. En aning störande! Men samtidigt visste jag inte att det skulle bli såhär när jag skrev in mig och började. Det är riktigt surt att vara inne på sitt 22:a levnadsår och inte ha körkort. 50% eller ännu mer av alla jobb man har sökt och inte fått beror säkert på att man inte har körkort. Det blir så mycket krångligare att kunna få jobb utan körkort och jag förstår varför helt och hållet.
Hur som helst längtar jag verkligen tills den dagen jag tar mitt efterlängtade körkort när det nu blir!

Gick ner en sväng till centrum förut. Tänkte jag skulle gå till Guldsmedsaffären och fråga om dom pantar in ringar eller hur dom gör. Fick till svar att dom inte gör sånt här längre men pröva du i Kalmar. Ja jo visst men då måste man ju ta sig dit också.. Ja ja nu har jag ju frågat här i alla fall, får väl ta det någon gång när jag har möjlighet. Hade varit najs med pengarna man fått utav det just nu bara.
Det där lät rätt hemskt, att jag bara ser ringen som en tillgång i pengar. Samtidigt betyder den ju inget mer för mig längre. Men tänk vad lycklig man var den dagen när vi gick och tittade på ringar och beställde dom och när vi sedan gick och hämtade dom, ja då svävade man ju på små rosa moln. När vi sedan förlovade oss och skickade mms på våra fingrar till alla kände jag lycka som jag aldrig kännt någon gång i mitt liv som jag kände den dagen. Det kändes verkligen så rätt- då. That´s life I guess.
Nu vill man bara bli av med den så man slipper se den, slippa påminnas om allt. Jag vill aldrig mer förlova mig och aldrig aldrig gifta mig. Been there done that och det gick som det gick. Vem vet kanske jag ångrar mig en dag, kanske inte, det får framtiden utvisa helt enkelt.
Men nu ska jag laga middag!
Over and out// Fridis

Händelselös

Idag har det varit en händelselös dag. Jag har tvättat det är väl det enda i stort sett. Har ont i foten än så någon Powerwalk har inte blivit av men jag hoppas verkligen att det blir av på fredag i alla fall. Jag saknar verkligen simmingen så oerhört mycket men det blir för dyrt i längden, då kände man verkligen att man tränade. Powerwalk blir inte lika hårt. Ska nog försöka börja på nåt gym i Oskarshamn sen när jag flyttat, det skulle vara kul. Någon från Åskesam som är på?

Imorgon vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Jag kanske ska ta en runda ner till centrum och gå till Guldsaffären och panta in min ring. Känns inte riktigt som någon meningen med att ha den kvar. Den ligger ju bara där ändå...
Men det här var ju ett meningsfullt inlägg verkligen.. Så tar väl och avslutar innan ni blir uttråkade helt och hållet.
God natt på er!
Over and out// Fridis

Grönt & oro

Kan verkligen inte bestämma hur jag vill att min blogg ska se ut. Men det här var väl ändå rätt okej? Tycker det blev snyggt med grönt. Vill ha en mer personlig stil men det får bli någon annan gång. Vet i alla fall en kille som kan göra riktigt snygga designer! Kolla in dom på Joakims blogg som finns som länk här på min blogg.

Idag har jag varit hos Arbetsförmedlingen.. Tog en kvart som vanligt, väldigt givande att gå dit särskilt nu när jag vet att jag har sommarjobb och förmodligen ska börja plugga till hösten.
Egentligen skulle jag blivit inskriven i "Jobbgarantin" idag men eftersom jag inte fått något beslut ifrån Alfa-kassan än så tyckte han det var onödigt att skriva in mig där nu. Det blir så krånligt med Försäkringskassan och ersättningen om man inte har något beslut och sedan att det kanske måste ändras när man väl fått beslutet. Så det är väl bara och vänta... Kontot blir ju inte påfyllt med några pengar för att jag sitter här och väntar... jag fattar inte hur dom tänker. Vad ska jag leva av? Alla hyrorna är betalda men det skulle vara trevligt att ha pengar över till allt annat som behövs också. Du kan nog glömma att festa något överhuvudtaget nu Frida! Hoppas att man aldrig hamnar i den här situationen någon mer gång i sitt liv. Det är hemskt att känna denna ständiga ångest. Man förnekar det så länge man kan för sig själv. Men till slut kommer det ifatt en och man inser att man inte har några pengar alls att röra sig med. Det är fruktansvärt pinsamt att känna att man som vuxen människa inte kan försörja sig själv trots att det inte är något man rår för när man är arbetslös.
Jag älskar känslan jag hade av att klara mig själv. Även att jag mådde som jag mådde i början när jag flyttade till en egen lägenhet så var känlsan att bo själv, ha ett jobb att gå till om dagarna och klara sig alldeles utmärkt själv utan att vara beroende av någon annan helt underbart.
Det var fantastiskt skönt att bo själv, ingen la sig i, ingen brydde sig, inget gnäll från någon, inget tjafs - underbart. Nu är det inte så längre när man är arbetslös nu gnager oron. Men jag vill inte sitta här och gnälla längre!

I eftermiddags tänkte jag att jag skulle försöka mig på att baka Kärleksmums. Det gick som det gick... Upptäckte när jag satt in själva smeten i ugnen och skulle göra glasyren att jag inte hade florsocker hemma... Grattis Frida! Det är den som gör hela glasyren.. Försökte mig på att göra en nödlösning och hällde i lite mjöl istället och fullföljde uppgiften. Tog ut kakan och hällde på "glasyren". Ett gott råd, testa inte det här själva. Det smakade ski... eller jag menar inte gott! Det blev ju ingen söttma i det överhuvudtaget... Ibland känner jag mig sååå blåst! =D Kunde ju tänkt till lite och hällt i lite socker i glasyren men så långt orkade inte hjärncellerna arbeta tydligen.. Ja, jag får väl göra ett nytt försök imorn eller nåt. Det är pinsamt att misslyckas med att baka eller laga mat för nu kommer ni aldrig tro på mig när jag skriver att jag brukar vara duktig både på att laga och att baka eller hur?
På tal om mat, kanske är läge att laga middag nu? Har inte ätit det än... Måste sluta med att slarva med maten. Det är ju när jag äter regelbundet och ofta det går som bäst för mig att gå ner i vikt! Det får jag tag i nu!
Nu hör jag Glassbilen här utanför inte för att jag ska köpa glass men brukar inte det vara ett vårtecken?
Over and out // Fridis

Utmaning

Fick en utmaning av Anna, alltid lika trevligt. =)

Bloggar som jag läser först: Anna och Linas är dom jag läser mest.

Bloggar som jag hört talas mycket om men aldrig läst: Oj det är ganska många.. Men 2 stycken av dom är Kenza och Kissies bloggar.

Kändis bloggar jag följer: Följer inga kändisar, följer mina kompisars det är dom jag har intresse av.

Mest kända bloggare jag har sett IRL: Har inte sett någon.

Första bloggen jag började följa: Annas

Bloggare jag beundrar och varför: Jag läser ju inga speciella bloggar på det viset men jag beundrar alla mina vänner på ett eller annat sätt.

Fördelar jag fått tack vare bloggen: Det vet jag inte vad det skulle vara. Mår bättre när jag skriver av mig mina tankar och känslor, det är väl en fördel.

Då hatar jag att blogga: Hatar man att blogga är det väl ingen mening? Men när man känner press på sig att skriva ett inlägg är det inte så kul att skriva, fast då är det ju bara att man struntar i att skriva just då.

Då älskar jag att blogga: När man får kommentarer så man vet att någon läser det man skriver och när man känner att det är skönt att skriva av sig.

Person som ofta kommenterar hos mig som förtjänar lite extra uppmärksamhet:
Anna (annakatana.devote.se) och Jossan (har inte din nya bloggadress gumman)

Nu utmanar jag: Lina, Jossan, Annika och Malin

Lycka till! // Fridis

Besviken

Känner mig bättre idag. Det är väl för att jag fått mens, då släpper ju PMS:en. Mår så dåligt både psykist och fysiskt när jag har det. Har varit och handlat nu, det var så skönt att komma ut och få lite luft. Det gör fortfarande ont i foten men det känns att det börjar läka nu. Det måste läka fort nu, jag måste få gå ut och gå minst en gång om dagen annars har jag bara en massa överenergi som bara måste ut! Längtar tills sommarjobbet börjar så man slipper gå och vara såhär rastlös. Var på Apoteket också, skulle köpa bindor. Självklart har dom tagit bort dom bästa bindorna som någonsin funnits ur sortimentet. När man har så stora och jobbiga blödningar som vissa av oss tjejer har så är det verkligen jättesvårt att hitta en binda som klarar av såna blödningar, dom flesta blöder bara i genom. Med dom här bindorna har det aldrig blött i genom på mig det har varit såå himla skönt! Men dom kanske finns att få tag på någon annanstans förhoppningsvis.

Annars händer det inte alltför mycket om dagarna... Helgens festande blev tyvärr inställt på grund av väldigt tråkiga orsaker och sänder några tankar till min kusins Jossans kompis.

Imorgon ska jag till Arbetsförmedlingen, får se om dom har nåt vettigt att säga.
Nu ska jag laga middag.
Over and out// Fridis

Återigen

Sitter jag med tårar på mina kinder. Känner ensamhet. Jag har verkligen såå ont i ena foten, vill inte röra på mig det gör så fruktansvärt ont. Den börjar svullna nu också. Vill ha mamma här, hon skulle nog hjälpt mig.

Känner mig ledsen och ensam men ingen ser eller hör, ingen orkar riktigt bry sig.

Thank you for the music

Idag gick jag upp vid 07 och började tvätta, kände mig som en zombie. Sov mellan tvättarna fast man sover inte så bra när man måste gå upp hela tiden. Det var väldigt mycket tvätt den här gången men jag har ju inte varit hemma på 2 veckor heller så det är ju inte så konstigt. Tvättade mina bh:ar med så nu luktar dom gott igen. =) Tvättade min nya jacka med, hade fått nån fläck på den som jag inte vet vad det var men den gick bort i alla fall, skönt de.
Ska snart gå ut och gå tänkte jag men först ta en runda med dammsugaren. Börjar bli nervös och pirrig inför imorn, ni har förmodligen redan fattat vad det handlar om men jag tänker inte skriva det rakt ut för er som inte fattat, vill inte att alla ska veta allt jag gör. Det pratas tydligen en del om mig bakom min rygg och det måste jag erkänna att jag inte riktigt gillar... Varför prata när ni inte vet allt runt om hela grejen? Det är väldigt roligt att jag inte är helt bortglömd och jag saknar er som personer jättemycket allihopa och ni kommer alltid finnas i mitt hjärta men att säga saker man inte riktigt vet allt om eller om dom ens stämmer det blir liksom bara fel. Jag är inte arg och skäller inte på någon alls jag säger bara vad jag tycker och låter det taskigt är det absolut inte meningen att det ska göra det. Vill bara inte att folk pratar om saker som inte stämmer det är allt.

Gjorde min första egna spellista på Spotify nyss, den bästa listan som finns där om ni nu frågar mig. =) Skulle inte kunna vara utan det nu. Stackars mina grannar engentligen, det spelas musik här inne jämt 24-7. Att leva utan musik skulle inte vara något liv alls, jag skulle inte kunna leva då. Jag tror verkligen att man mår bättre av att lyssna på musik, jag tänker på innan jag fick min dator så kunde jag inte lyssna för jag har ingen radio/stereo men sen när jag fick datorn och kunde lyssna det var då jag började må bättre. I början lyssnade man ju bara på sorliga låtar och satt mest och grät men det är också ett sätt att bearbeta sin sorg. Jag lyssnar på väldigt mycket musik som jag kan relatera till just nu. Som Anna Bergendahls låt första gången jag hörde den började jag gråta direkt den träffade liksom mitt i prick och det kändes som det var min låt, liksom Darins låt. Kort sagt musik har hjälpt/hjälper mitt hjärta läka ihop sakta men säkert. Tack alla ni där ute som gör riktigt bra musik, artist likväl som musikproducent.
Nä nu väntar dammsugaren. Ha en bra fortsatt dag allihopa!
Over and out // Fridis

Banga inte ur nu!

Vet inte vad det är med mig.. Dom där jobbiga men väldigt bekanta känslorna har dykt upp igen. Jag vill inte känna såhär, jag vill inte känna mig såhär osäker på mig själv. Jag vet att det kommer stunder när man känner sig svag och otillräcklig och att man måste få känna så ibland. Men när jag känner mig sådan känner jag samtidigt ett nederlag, känner mig misslyckad när jag känner mig svag. Jag visar det aldrig för någon heller utan sätter på den gamla vanliga fasaden, ingen får se, ingen får höra. Jag vill inte visa mig svag. Enda sättet är att skriva. Det känns inte lika jobbigt att skriva om det.
Jag vet inte om det är för tidigt? Har lust att banga ur. Ska det alltid vara såhära nu? Så fort någon närmar sig drar Frida sig tillbaka till sitt trygga bo där ingen kan såra eller göra henne illa. Jag vill inte vara rädd. Jag hoppas inte på någonting, jag vill bara känna hur det känns, vart jag står. Jag vill våga!

Imorn ska jag ge mig ut på en riktigt svettig powerwalk för när jag tränar då mår jag riktigt bra med mig själv. Adrenalinkicken det ger är helt underbar, det är som en drog fast mycket mycket bättre.
Over and out// Fridis

Irriterande

Sitter och försöker lägga till E på min blogglista men det går inte. :S Får väl försöka sen igen.

Igår åkte mamma och jag till Vimmerby, kollade runt lite. Jag hade inga direkta planer på att köpa något när kontot inte är så välfyllt. Hittade massa snyggt naturligtvis, kollade runt lite efter jackor men hittade ingen jag ville ha direkt, tills vi gick in på Cubus. Åå älskade Cubus! Hittade en svart snygg jacka/kappa som jag trivdes med en gång i. Mamma tyckte också att jag passade jättebra i den men.. "Då får jag ju leva på nudlar tills jag flyttar jag hem nu då" sa jag. "Du kan ju låna av mig så länge om du vill" sa världens bästa mamma. =) Det var en väldigt trevlig morochdotter dag. Vimmerby är en väldigt mysigt stad, vet inte varför jag tycker det men det bara är så. Gick och fikade på Brödstugan också, mysigt fik.
På tal om fika, mamma har bakat äppelkaka som luktar ljuvligt så nu blir det äppelkaka & kaffe snart med min kära familj.
Får bli en promenad sen också, det måste det bli efter fikat. Kanske plocka lite blåsippor för 3:e gången nu. Underbara blåsippor.
Imorn ska jag åka till Emmaboda igen, träffa jobbcoachen i Kalmar också innan jag åker vidare. Såå himla skönt att kunna säga att jag har fått sommarjobb hela sommaren!

Livet för med sig mycket skit men det för också med sig en hel del bra och underbara saker.
Nästa vecka blir nog en väldigt bra vecka tror och hoppas jag. Imorn åker jag tillbaka då, träffar jobbcoachen och berättar den glada nyheten. Tisdag och Onsdag vet jag inte riktigt vad som händer men jag vet att tvätten behöver tas om hand och att dammsugaren vill komma ut från städgaderoben och lufta sig lite. Torsdag ska jag hitta på en sak som ja.. jag ska hitta på en sak då helt enkelt. Kommer nog vara nervös och pirrig är allt jag avsöljar. ;) Fredag! Jaaaa! På fredag kommer Jossan x 2 till mig, det ska bli så kul brudar! På lördag är det fest hos mig om ni nu har missat det. Ja sen får vi se vad som sker i övrigt. Jag hoppas på en rolig vecka och en ännu roligare helg!
Over and out// Fridis

Kvar

Påsken är över och den kändes väldigt konstig det här året.. Mamma och Tobias jobbade så det var bara pappa och jag hemma. Men på Påskafton åt vi påskmiddag och hade det så mysigt så. Annandag påsk kom min moster och hennes man hit på kvällen, vi åt gott och hade väldigt trevligt. I onsdags skulle jag åkt hem men fick jätteont i axeln av någon anledning så det gick inte så bra att åka hem då. Igår besiktade Tobias sin gamla bil mamma följde med och tanken var att jag skulle åka hem igår men när vi åkte från bilbesiktningen kände jag att jag har ingen anledning till att åka hem, det är inte speciellt roligt att bara sitta där själv i lägenheten och känna sig ensam. Så vi tog en runda på stan, gick och fikade, mamma och jag gick till Kappahl när vi fikat. Vi är både väldigt sugna på en ny vårjacka, jag har ju inte ens någon. Vi började pröva några stycken. Naturligtvis hittar Frida en som hon blir helt kär i, den sitter som en smeck. Jag vill verkligen ha den problemet är bara att jag absolut inte har råd med den nu. Jag är så kräsen när det gäller jackor och så hittar jag en och så... Agrh! Blir så ledsen när man är så himla pank, man har ingen frihet överhuvudtaget. Men jag hittade en jättefin tröja/top som jag kostade på mig i alla fall. Att min kusin jobbade igår så man fick rabatt är ju heller ingen nackdel. Jag har inte helt deppat ihop för jag kunde ha stl L i både jackan och tröjan, JAG! Det gör gott för självförtroendet ska ni veta. Nu tänker en del av er "Hallå är du glad för att kunna ha stl L? Svar: Ja kan ni tänka er det är jag, för jag har varit XL förut! Men än är jag inte nöjd jag vill kunna ha mindre stl än L men jag strävar absolut inte efter att bli någon "size zero". Det skulle jag ens aldrig vilja vara, jag menar om man nu får välja. Det är absolut inget fel på er brudar som är "size zero" och inte kan göra något åt det, som är det naturligt. Jag menar när det gäller att gå ner i vikt och banta ner sig till en, det skulle jag aldrig göra.
Jag är i alla fall glad över min viktnedgång såhär långt även om jag trodde det skulle synas mer på mig än vad det gör... Men glad är jag över kilona som är borta hitills men det kan bli ännu bättre och det hoppas jag att det blir också.
Idag händer det inte heller så mycket i skogen utanför Kristdala.. Mamma och Tobias jobbar tills ikväll så vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Får ta och gå ut en sväng nu, behöver lite luft. Tror jag ska ta tag i att städa toaletten på övervåningen sen kanske. Baka något senare i eftermiddag. Ja, nåt kommer jag nog på att göra. Kommer bli en trevlig helg med familjen i alla fall. Mamma och Tobias är lediga så nåt roligt hittar vi nog på. På måndag åker jag till Emmaboda, ska träffa min jobbcoach i Kalmar då. Hade sett fram emot en sak idag som inte blev av nu när jag inte åkte hem igår men jag hoppas den blir av nästa vecka istället. Kanske får ni veta vad, kanske får ni inte veta. Det återstår att se. Hoppas ni alla får en trevlig helg! Kör inte för hårt den här helgen nu bara spara er till nästa istället!

OBS! Festen hos mig är den 17:e, skrev fel datum förut. Ber om ursäkt! Hoppas ni är på för det är jag! Alla som vill får gärna komma men det vore snällt om ni hörde av er innan så jag vet på ett ungefär hur många vi blir. Välkomna!
Over and out// Fridis